Införd i Jönköpings-Posten 2003-6-19. En vanlig myt från nej-sidan ang. euron är att vi ska rösta nej pga. att det går mycket bättre för Sverige än för euroländerna. Låt mig reda ut begreppen.
Till att börja med kan konstateras att det inte alls går mycket bättre för Sverige. De senaste tio åren har vår ekonomiska utveckling varit som EU´s genomsnitt. Förvisso har Sverige förbättrat sig jämfört med decennierna innan. Detta beror till största delen på att vi följt eurons konvergenskrav: låg inflation, oberoende centralbank och bra finanser. Att det är på det viset framgår av att ränteskillnaderna mot Tyskland gick ned först 1995, när vi började följa eurokraven. Krisen i början av 1990-talet berodde inte på den fasta växelkursen, utan på nationell ekonomisk politik som gjorde att vi inte klarade av att hålla den. Därav flyter kronan. Nej-gänget bör komma ihåg att euroländernas ekonomier utvecklas inbördes mycket olika, där exempelvis Irland och Finland går avsevärt bättre än Sverige. Till stor del beror fortfarande ekonomisk framgång på nationell politik, även i det fall att euron förbättrar en hel del. Den stora risken är att om det blir nej till euron i Sverige, kommer osäkerheten att öka om huruvida Sverige kommer att fortsätta följa de krav som har lett till rimlig ekonomisk utveckling, vilket kan höja räntan igen.
Nej-gängets hysteri om myter om euromedlemskap är därför beklaglig, för vi behöver inga myter. Verkligheten räcker.
Jonas Dahlgren