Införd i Skånska Dagbladet 2003-04-10. Vår ekonomiska utveckling under de tio år då vi har haft en flytande krona har varit bra. Att gå med i EMU innebär en fast växelkurs mot de andra euroländerna. Nej-sägarna till euron, menar att fast kurs ger mindre handlingsfrihet och tycker vinsterna är små.
Okej, vi reder ut några saker så att inte någon får en felaktig bild. Den ekonomiska utvecklingen har varit blandad de senaste tio åren, även om de allra senaste åren har varit ungefär som snittet i EU. Sverige är inte någon ensam ö i världen, om det var någon som trodde det. Sveriges regering bestämde 1996 att vi skulle uppfylla eurons konvergenskrav, så vi skulle få handlingsfrihet. Det har i sin tur gett ordning i statsfinanserna, bestående låg inflation och en oberoende riksbank – vilket är dem viktigaste skälen till att det gått bra. Egentligen borde det ha gått, om man nu får tro att nej-sägarna menar allvar, bättre än genomsnittet för Sveriges del. En gemensam valuta som euron ger något med betydligt fler positiva effekter än bara en fast växelkurs. Ja till euron innebär att vi får en valuta som över 300 miljoner människor använder, inte 9 miljoner som i Sverige. Det innebär större frihet och rörlighet för oss alla.
De stabila villkoren ger näringslivet bättre möjligheter så handeln och tillväxten ökar. Det blir lättare att jämföra priser så konkurrensen ökar och priserna pressas – som vi konsumenter vinner på. Med euron skulle Sverige också bli en fullvärdig medlem i EU, vilket ger möjligheter att påverka framtiden. Allt detta skulle vi vinna med medlemskapet. Därför är gemensam euron bättre än ensam krona.
Jonas Dahlgren