Införd i Örnsköldsviks Allehanda 2002-03-28. Morkullans förskola i Gimåt riskerar att stängas, skriver ÖA den 020206. Stängningen blir i så fall en direkt följd av maxtaxans införande, som (s) i ensamt majestät klubbat igenom i kommunfullmäktige.
Vad innebär då maxtaxan? Vår svenska barnomsorg består av förskoleverksamhet (1-5 år) och skolbarnomsorg (6-12 år). Inom den förstnämnda ingår förskola, familjedaghem och öppen förskola. I den sistnämnda inkluderas fritidshem, familjedaghem och öppen fritidsverksamhet. Maxtaxan innebär en maxavgift för placering av barnen inom barnomsorgen. Inom förskoleverksamheten blir nivåerna 1.140 kr/månad för första barnet, 760 kr/månad för andra barnet och 380 kr/månad för det tredje barnet. För skolbarnomsorgen gäller 760 kr/månad för det första barnet och 380 kr/månad för syskon. Rent tekniskt har summorna räknats fram av staten via en teoretisk uträkning på vad det bör kosta för en kommun att hålla ett genomsnittligt utbud. Utifrån den standardkostnad som framkommit, beräknas en åldersersättning som sedan multipliceras med ett volymindex. Faktorer som kommer att påverka fördelningen mellan kommunerna är bl.a. andel barn, föräldrarnas arbetstid och skattekraft.
Det finns anledning att fråga sig, varför maxtaxan läggs fram just nu, och vilka för resp. nackdelar som maxtaxan medför. Dess främsta syfte är enligt (s) att minska marginaleffekterna för lågavlönade, deltidsarbetande och ensamstående föräldrar. På så sätt skulle s.k. ”fattigdomsfällor” begränsas och det skulle bli lönsamt att arbeta mer. Taxan skulle leda till ”ökad jämställdhet, stärka barnfamiljernas ekonomi och göra att familjerna fick större frihet att lägga upp arbetsliv och familjeliv efter sina behov”. Den skulle även möjliggöra för kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden hävdas det. En annan fördel sägs vara att en offentligt tillhandahållen barnomsorg kan öka skattebasen och därmed den offentliga sektorns skatteintäkter.
Varför protesterar man då i t.ex. Gimåt och många andra ställen? Finns det kanske nackdelar som man redan nu kan skönja? Ja, talar man med omsorgens kunniga personal får man en helt annan bild av verkligheten. Olika politiska teorier visar att skälen till politiska beslut inte alltid handlar om vad som är mest effektivt för individen och samhällsekonomin. I försök att nå nya väljargrupper eller att finna majoritet för idéer kan avsteg komma att göras, inte minst inför stundande val. Det handlar om politisk taktik. Jag skulle vilja påstå att på papperet verkar det vara frisk luft och fågelsång. Mycket bra och alla nöjda. Fast i verkligheten ser jag följande risker:
1) Är det rätt av staten att gå in och reglera avgifterna i en kommunal verksamhet? Är det i så fall lika relevant att reglera avgiften för t.ex. vatten och avlopp?
2) Om fler börjar arbeta, vilket är en viktig effekt av maxtaxan, ökar arbetsinsatserna som ger marginaleffekter i form av minskade bidrag och ökad skatt. Detta ger en motsatt effekt och kan leda till sk. fattigdomsfällor, särskilt bland låginkomsttagare. Hur bra är det?
3) Med ökad efterfrågan på barnomsorgsplatser blir grupperna troligen större. Det innebär en försämrad kvalitet på den pedagogiska verksamheten och en försämrad arbetsmiljö. Om kommunen inte har resurser till en större personalandel, kan det leda till stress bland både personal och barn. Detta kan i sin tur föranleda psykosomatiska sjukdomar. Följden skulle kunna bli ökade sjukskrivningar bland personalen och därmed högre kostnader för kommunen eftersom vikarier kommer att måsta anställas. Man kan fråga sig hur trygga barnen kommer att känna sig i denna situation?
4) De allra flesta kommuner (85 %) hade enligt Förvaltningshögskolans rapport 33 inkomstberoende avgifter för barnomsorgen innan maxtaxan infördes. Detta är detsamma som att 85 % av kommunerna riskerar att få höja kommunalskatten vid lågkonjunktur. Vad ska man säga?
5) Maxtaxan är ett ex. på att Ö-viks kommun blir styrda från Stockholm. I 2 kap. 1 § Kommunallagen SFS 1991:900 står att kommuner själva ska sköta egna angelägenheter. Den kommunala självbestämmanderätten naggas i kanten eftersom en del kommuner kan tvingas höja sin kommunalskatt till följd av reformen, vilket även påverkar de som inte ens har några barn. Vad anser (s) om det? Tror (s) att man vinner val på sådant?
6) Enligt teorin om utbud och efterfrågan stiger efterfrågan när priset på en vara sjunker. Det skulle innebära volymökning om barnomsorgsavgiften minskar. Det innebär dyrare lokalomkostnader, personalomkostnader, dyrare transporter, ökad matbespisning. Vart kommer dessa pengar ifrån? Regnar det manna från himlen i Gimåt efter valet?
7) Det tyngsta argumentet mot en maxtaxa är trotsallt barnens väl och ve. Det är ju de som i slutändan kommer att betala priset för maxtaxan. Maxtaxan förespråkar och gynnar en offentlig förskoleverksamhet, där utrymmet för föräldrarnas valfrihet begränsas. Reformen kan leda till att föräldrar känner sig tvingade att utnyttja den kommunala verksamheten i stället för att arbeta mindre och själva ta hand om sina barns uppfostran. Föräldrar som inte vill att en projektanställd vikarie på ett kommunalt daghem skall ha den uppgiften, skall kunna ges ekonomisk möjlighet att vara hemma med barnen. Pappa staten ska inte vara pappa i familjen.
Sammantaget ger detta en dyster bild av vad maxtaxans framfart innebär. Maxtaxan riskerar att stänga flera privata och kooperativa alternativ i hela kommunen, länet och landet. Trauma? Javisst är det trauma.
Jonas Dahlgren
